Det dök upp en frågeställning i ett forum. Frågan har jag hört många gånger, formulerad på olika sätt men med samma innebörd:
Hur kan det komma sig att en elev eller ett barn med adhd eller liknande kan träna fotboll i ett av kommunens ungdomslag fyra kvällar i veckan och där fungera helt normalt, men inte kan vara i skolan - ofta med samma kompisar som i fotbollslaget?
Svaret på detta tror jag är viktigare än man tror, eftersom frågeställningen visar på att man har ganska liten kunskap om hur vi med adhd fungerar (och det är tillåtet!).
Många barn med stora problem i skolan klarar "enkelt" av träningar i olika sporter. Det beror förmodligen på att träningar uppfyller många av de kriterier som barn med NPF mår bra av;
förutsägbarhet i handling och tid
tydliga krav
enkelt att förstå rätt och fel
tydlighet i vad som skall göras
en möjlighet att spegla sig i det som de andra gör, eftersom alla gör det på samma sätt och man tillhör ett gäng som "är som jag" .
Detta har ju med barnets identitet att göra och det är en av många anledningar till att elever lyckas bra på exempelvis resursskolor, där finns andra som har liknande problem och då känner man en tillhörighet, vilket ju för barn är extremt viktigt i uppväxten framförallt kring tonåren kanske.
Jämför era barns sätt att prata om sina tränare och sina lagkamrater, med hur de pratar om sina lärare och skolkamrater - då får ni en tydlig bild över vilka som gör rätt och vilka som (ev.) gör fel.
Utifrån den beskrivning ditt barn ger dig av träningen och skolan: Var skulle du som vuxen helst vilja vara - i laget eller i skolan?
Använd gärna liknelsen i ditt arbete som lärare eller i ditt samtal som förälder med skolan. Poängtera gärna att det är omgivningen och miljön som skapar både problemen och framgångarna. Ingen kan heller prestera likadant dag ut och dag in - det är naturligt med variationer, även im förhållande till skolarbete och skolnärvaro.
Och berätta gärna för mig hur det gick!