Hela texten kan laddas hem som pdf här:
Hur frustrerande man än tycker det är med skolan och alla möten, så är det oftast bäst och mest framgångsrikt att följa den process som skolan enligt lag har att följa, för att man ska nå resultat i form av bra stöd för sitt barn. Att ha möten och SIP och be BUP prata med skolan kan vara bra också - men ofta reagerar inte skolan på förväntat sätt, det vill säga påbörjar en utredning, utan man kallar till nya möten och nya ... och nya... Jag går därför här i detalj igenom hur den processen ser ut så du som förälder kan använda dej av den i din kontakt med skolan. Detta är ingen juridisk text utan texten speglar mina egna tolkningar och erfarenheter av processen.
Allt inleds med att du skriver till rektor med de magiska orden: "Jag anser att mitt barn har så stora svårigheter i sin skolsituation att det behöver påbörjas en utredning om behov av särskilt stöd". Det räcker för att skolan måste ta bollen och starta den process du och ditt barn behöver!
Många föräldrar som jag möter är skogstokiga på skolan och på skolans förmåga att hantera deras barn. Man har skrivit mail, suttit i otaliga möten, kontaktat huvudman, BUP, HAB, specialpedagog och Elevhälsoteam - egentligen i ett enda syfte: Att få skolan att förstå något som dom faktiskt borde förstå.
"Hur går det i skolan?"
Säger man "Hur går det i skolan?" till dessa föräldrar så går dom i taket och kan ta fram tre pärmar med korrespondens om kring barnet och barnets problem, samt om skolans misslyckande med att se till att barnet blir bemött på det sätt som det behöver och får det stöd som det har rätt till.
Skola och hem har ofta så olika syn på "barnet" och "eleven" - att man nästan glömmer att det är samma individ.
Däri ligger ett av de största kommunikationsproblemen - vi har inte en samsyn kring problematiken och dessutom har vi olika syn på den process som hemmet förväntar sig av skolan och den process som skolan tycker är deras uppdrag.
För att eliminera en massa onödig frustration borde skolan vara tydliga med att förklara deras uppdrag och hur den process som skolan enligt lag skall vidta, ser ut just för den individ som saken gäller - ditt barn.
Grunden: Skolplikt
Ofta kommer "skolplikten" upp som argument om man har ett barn som skolan har svårt att ta emot. Skolan kan använda sig av skolplikten som ett sätt att visa dig som förälder att du och endast du ansvarar för att ditt barn är i skolan. Man bör då notera att just eftersom skolplikten är en plikt styrd av lagen, så gäller den förstås i båda riktningar: föräldrarna har ett ansvar att se till att barnet kommer till skolan, skolan har ett ansvar för att eleven kan vara där och få den undervisning och det stöd som det har rätt till.
Så skolplikten är en utmärkt sak att ha en samsyn kring i kontakter mellan skola och hem, skyldigheten och ansvaret är delat!
Indikation 1: Problem i skolan
Om man misstänker att en elev inte riktigt kan hantera skolsituationen så är det en indikation på att skolan behöver fundera över hur man kan angripa dessa problem. Först i tur kommer då "Extra anpassningar"
Steg 1: Extra anpassningar
Har ditt barn svårigheter i skolan, fysiska eller psykiska, så skall skolan anpassa undervisningen och vistelsen i skolan för ditt barn. För att göra det behövs inga rektorsbeslut. Extra anpassningar är enklare förändringar i miljö och undervisning, som det inte behövs några extra resurser för eller som pågår under kortare tid. Exempel på anpassningar kan vara en förbättrad placering i klassrummet, att eleven får komma in i klassrummet före sina kamrater, att speciallärare träffar eleven några gånger för att ge lite extra stöd i matte, bildstöd på schemat och liknande.
Extra anpassningar bör skrivas in i elevens individuella utvecklingsplan (IUP) så alla vet vad som gjorts.
De extra anpassningarna utvärderas av skolan, gärna i samråd och samverkan med föräldrarna och det är bra om du som förälder trycker på att det redan från början skall anges ett datum, i hyfsat nära tid, för utvärdering.
Indikation 2: Eleven riskerar att inte nå målen eller har särskilda svårigheter i sin skolsituation
Om man vid denna utvärdering inte tycker att man kommit tillräckligt långt och eleven fortsätter att ha problem i skolan, har svårt att följa med på lektionerna etc. och eleven därför riskerar att inte nå målen för ett eller flera ämnen, eller - och detta är viktigt - om eleven har sådana svårigheter i sin skolsituation, att hen riskerar att längre fram inte nå målen, då skall rektor skyndsamt påbörja en...
Steg 2: Beslut om utredning om elevens behov av särskilt stöd
Vad är "särskilt stöd?"
Till skillnad från "extra anpassningar" är särskilt stöd något som rektor beslutar om. Beslutet att sätta in särskilt stöd och vad stödet består av är möjligt att överklaga, likaså en rektors beslut att inte sätta in särskilt stöd.
Utredningen - varför ska det utredas?
Vad skyndsamt betyder är en tolkningsfråga, men rektor har en uttalad skyldighet att påbörja en utredning om eleven riskerar att inte nå målen, eller har särskilda svårigheter i sin skolsituation. Dessa svårigheter kan enligt Skolverket vara exempelvis en NPF-diagnos eller andra diagnoser eller problem som kan riskera att påverka möjligheten längre fram, att kunna nå målen. Den utredning som skolan skall göra har inget med en ev. BUP utredning att göra, även om skolan kan ta del av och föra in delar av BUP:s utredning i sin egen utredning.
Notera alltså att skolan INTE kan hävda att "Ditt barn når alla mål och därför ska vi inte göra någon utredning - vi får avvakta och se tiden an..."
Rektor har skyldighet att även utreda elever som har andra svårigheter som kan påverka deras skolgång.
Utredningen - en gemensam utgångspunkt
Utredningen är viktig ur många aspekter, framförallt för att eleven skall få det stöd som hen behöver, men också för att utredningen ska tjäna som en slags plattform i kommunikationen mellan hem och skola. Är skola och hem överens om utredningen, så har man den som en gemensam utgångspunkt.
Utredningen - vad ska utredas?
Det som utredningen skall ge svar på är i grunden elevens behov eller inte behov av särskilt stöd. Utredningen skall ta utgångspunkt i det aktuella läget och beskriva situationen på organisations- grupp/klass- och individnivå, för att därefter göra en pedagogisk bedömning kring om eleven behöver särskilt stöd, och i så fall vad eleven behöver stöd för. I utredningen fastställer man inte exakt hur stödet skall utformas, utan det kommer senare i rektors beslut om åtgärdsprogram.
Utredningen - två delar
En utredning om behov av särskilt stöd skall bestå av två delar:
Del 1: Kartläggning
I kartläggningen skall utredningen redogöra för nuläget på organisationsnivå, gruppnivå och individnivå. Man beskriver här
hur skolan är organiserad (antal klasser, ledning, elevhälsa etc.)
hur gruppen - som oftast betyder klassen som eleven går i - är (antal elever, antal lärare, klassrummet etc.)
individens - elevens - styrkor och svagheter (koncentrationssvårigheter, goda färdigheter i matte, svårt att styra impulser etc.)
I min värld är det viktigt att kartläggningen visar på det som är framgångsfaktorer för eleven och det som är problematiskt. Jag tycker det är bra om man gör kartläggningen på ett sådant sätt att man kan röd, grön och gulmarkera meningarna i kartläggningen för att visa på vad som är dåligt för den elev som utreds, vad som är bra och vad man behöver fundera mer över eller som kan vara både bra och dåligt. Det som på så sätt blir gulmarkerat, behöver ofta förtydligas så att man delar på det positiva och det negativa - tydlighet är A och O i kartläggningen.
Kartläggningen skall inte innehålla värdeord som "glad och sprallig", "artig och trevlig" eller liknande. Jag förstår att man i en kartläggningen kring en elev som har stora svårigheter gärna vill visa på dessa egenskaper också, så att beskrivningen lättas upp och inte framstår som så dyster - men det finns då en risk att man förvränger bilden åt fel håll och därigenom påverkas när man ska gå över till den pedagogiska bedömningen. Likaså skall man undvika att skriva in diagnoser i en kartläggning. Istället skal man beskriva hur ev. diagnoser påverkar eleven utifrån hur organisationen och gruppen är. Man kan ta in delar av texten från en ev. BUP-utredning på individnivå, om den texten beskriver elevens svårigheter eller styrkor.
Del 2: Pedagogisk bedömning
Andra delen av utredningen är en bedömning där man utifrån det nuläge som man beskrivit i kartläggningen, drar slutsatser om vilka behov eleven har. Här skriver man inte "behov av assistent" eller "behov av eget rum" för det är åtgärder för att fylla behov. Här noterar man istället "eleven har stort behov av att ha ständig vuxennärvaro" eller "eleven har behov av att kunna arbeta utan störningar".
Varför inte skriva "eleven behöver assistent" eller "av eget rum" - med en gång? Jo, det ju kan visa sig att även om eleven har behov av ständig vuxennärvaro, så går det att lösa utan assistent, eftersom klassen enligt kartläggningen består av bara fem elever med två vuxna. På samma sätt kan omständigheterna kring arbetsro vara sådana att det går utmärkt att lösa möjligheten att arbeta utan störningar i befintligt klassrum. Den pedagogiska bedömningen skall endast peka på de behov en elev har för att klara av sin skolsituation och/eller nå godkänt i alla ämnen - det är rektor som utifrån utredningen fattar beslut om åtgärderna, det vill säga: Hur ska och kan skolan lösa dessa behov? Men först skall rektor bedöma: Behöver denna elev särskilt stöd?
Steg 3: Rektors beslut - särskilt stöd eller ej?
När utredningen är klar skall rektor fatta ett beslut om särskilt stöd eller inte. Om rektor beslutar att sätta in särskilt stöd, skall ett åtgärdsprogram skrivas
Det här är en viktig del för dig som förälder att bevaka, eftersom det beslut som rektor fattar kan överklagas inom tre veckor från det att du fick ta del av det.
Rektor beslutar att inte sätta in särskilt stöd
Så om rektor beslutar att ditt barn inte behöver särskilt stöd, men du tycker det kan du överklaga. Observera att det som du kan överklaga är rektors beslut i förhållande till underlaget för beslutet - det vill säga utredningen om behov av särskilt stöd. Det är alltså brister i utredningen som du kan ange som skäl till överklagandet, inte ett allmänt tyckande att ditt barn "borde fått särskilt stöd eftersom hen ju har stora problem".
Rektor beslutar att sätta in särskilt stöd och upprättar ett åtgärdsprogram
Även detta beslut går att överklaga. Normalt överklagar man inte positiva beslut, men man kan som förälder självklart tycka att ens barn inte behöver särskilt stöd och då har man den möjligheten.
Vanligast är dock att man överklagar åtgärdsprogrammets innehåll för att man tycker att det särskilda stöd som beslutats om i form av de åtgärder som anges, inte är korrekta eller tillräckliga. Man kan alltså överklaga hela eller vissa delar av åtgärdsprogrammet. Även här är det viktigt att du som förälder pekar på det som står eller det som saknas i utredningen. Antingen tycker man att det som står i utredningen inte är korrekt och därför har lett till att rektor fattat fel beslut om vilka åtgärder som skolan skall vidta, eller så tycker man att det som står i utredningen visserligen är korrekt, men att rektor i inte fattat beslut om rätt åtgärder för att lösa de behov som ditt barn har.
Steg 4:
Åtgärdsprogrammet
När åtgärdsprogrammet är beslutat kan du alltså överklaga det inom tre veckor, Det står på beslutet om åtgärdsprogram hur du ska göra för att överklaga.
Åtgärdsprogrammet gäller även om du överklagar det och skolan skall börja arbeta efter det oavsett.
Vi tänker oss att du är nöjd med rektors beslut och att skolan nu ska börja arbeta efter åtgärdsprogrammet och de extra anpassningar som skolan beslutat om. Bra!
Det är då viktigt att det i åtgärdsprogrammet finns inskrivet datum för uppföljning - för åtgärdsprogram måste följas upp och utvärderas. Du bör ställa stora krav på den här utvärderingen, så att det inte blir ett möte bland många andra där man diskuterar allmänt om ditt barn. Utvärderingen skall beta av punkt efter punkt i åtgärdsprogrammet och skolan skall kunna redogöra för hur arbetet fortlöper, vilka resultat man sett och ifall någon del av arbetssättet behöver justeras. Det är också viktigt att man under utvärderingen funderar över och i förekommande fall sätter in ytterligare åtgärder.
Utvärderingen skall noteras skriftligt och de delar som ändras, läggs till eller tas bort, skall föras in i ett nytt åtgärdsprogram. Det gamla skall inte revideras, utan ett nytt skal beslutas - varför? Jo för att detta beslut också skall gå att överklaga om du är missnöjd.
Om det framkommer saker som påverkar utredningen om behov av särskilt stöd, kan det vara en bra idé att komplettera utredningen med de nya uppgifterna. Det kan exempelvis vara en ny diagnos eller att barnet påbörjat behandling på BUP eller börjat ta medicin.
Men - var noga med att kompletteringarna av utredningen skrivs in som en komplettering i slutet av utredningen och att man inte ändrar i den redan skrivna texten!
Ändrar man i texten tappar man underlaget till besluten, eftersom man då inte kan följa när de olika ändringarna i utredningen gjordes och hur de i så fall skulle påverka åtgärderna i åtgärdsprogrammet och utvärderingarna av dessa.
Steg 5
Genomförande och utvärderingar
När åtgärdsprogrammet är fastställt och du som förälder är nöjd med de insatser som skolan vidtagit, är det viktigt att skolan och du träffas för att utvärdera och tillsammans fundera över hur det går för ditt barn / eleven.
Jag tror att det är naturligt att inte alltid vara helt nöjd som förälder när det gäller det som skolan gör för ens barn, men det är viktigt att låta skolan arbeta utifrån de dokument som de har fastställt och också att man måste låta den processen ta lite tid.
Mellan skola och hem behöver det vara ett bra samarbete, men det är också viktigt att dra upp den gränslinje som behövs för att skolan inte skall lägga sig i det som du i hemmet gör med och för ditt barn, och att du som förälder inte går in och försöker hantera det som skolan ansvarar för. Mötena mellan dig som förälder och skolan måste bygga på att var och en ansvarar för sitt och om du som förälder inte är nöjd med det som skolan gör, så är det dags att säga det vid utvärderingen och försöka visa på vad som blivit fel och vad som skulle behöva göras istället.
Indikation:
Åtgärdsprogrammet följs inte
Om du som förälder inte är nöjd med skolans arbete utifrån det som beslutats i åtgärdsprogrammet eller om skolan struntar i det som står där, så kan du anmäla detta till Skolinspektionen.
Steg:
Till skillnad från den överklagan som du kan göra inom tre veckor av beslut från rektor om åtgärdsprogrammet, så kan anmälan till Skolinspektionen göras när som helst. Om du anser at skolan inte följer lagen, inte följer åtgärdsprogrammet eller liknande - då kan du skriva detta i en anmälan till Skolinspektionen. Du anmäler på Skolinspektionens hemsida. Handläggningen är ganska lång. Ett sätt att försöka hantera situationen som uppkommit som kan gå fortare, det är om du skriver färdigt din anmälan till Skolinspektionen och sedan - innan du skickar in den - ber om ett möte med rektor. Du kan då presentera vad du tänker anmäla och varför. Detta ger skolan möjlighet att inse att de kanske tänkt fel eller få dem att förstå bättre hur du som förälder tänker kring ditt barns behov på et annat sätt än skolan. Det är så klart också ett bra sätt att på något sätt hamna i en situation som inte är en direkt konfrontation, som anmälan till Skolinspektionen är, och det känns alltid skönt som förälder att man i alla fall konkret försökte prata med skolan innan man anmälde.
Avslutning
Med detta avslutar jag denna totalgenomgång av process som du som förälder behöver ha kunskap om ifall ditt barn inte mår bra i skolan. Länkar till olika myndighetssidor finns här nedan. Har du frågor eller funderingar kring det som jag skrivit ovan, hör gärna av dig till mig via mail eller genom att skriva i kommentarerna nedan.
Länkar (alla öppnas i nytt fönster)
Dela gärna genom att använda länkarna nedan!