Det ligger ett inbyggt problem när skolor lite kaxigt påstår att dom "förstår adhd". Det för det gör ju inte ens vi som har det...
När man uttrycker sig så, så avslöjas istället en grundläggande oförståelse och okunskap. För - vi är inte våra diagnoser och det kan vara mindre skillnad mellan ett barn med diagnos och ett utan, än mellan två barn där båda har en adhd-diagnos.
Det grundläggande är att det är omgivningen och andra förutsättningar som skapar våra problem, givetvis i kombination med vår diagnos, men i en anpassad miljö - mycket färre och mindre problem.
Om skolan tror att dom "kan adhd" så betyder det att dom (i bästa fall...) utgår från adhd-lärobokens ram kring adhd, men glömmer att de måste fylla i den personliga och individuella bilden av elevens behov, svårigheter och styrkor.
Om skolan säger sig "kunna adhd" är det det samma som att kalla sig konstnär om man bara säljer ramar. Om skolan istället säger: "Vi kan, genom de kurser vi gått och de
föreläsningar som vi deltagit på, mycket om adhd och vi kommer att använda den kunskapen för att sätta oss in i hur ditt barn påverkas av den miljö och den pedagogik som vi har att erbjuda i dagsläget, och det som vi ser inte fungerar, det kommer vi att åtgärda genom anpassningar och särskilt stöd."
Då snackar vi ram och bild! Då snackar vi konstnär!
Kommentera och dela gärna via de länkar som finns nedan!