I olika inlägg på Facebook och även vid mina träffar med föräldrar som har barn som skolan inte kan ta emot, hör jag ofta talas om det: Föräldrar som är med sina barn i skolan
Och jag har ett komplicerat förhållande till detta, för jag förstår så klart de frustrerade och stressade föräldrarna som till varje pris vill se till att deras barn är i skolan. Ingen skugga skall falla över dem. De gör det som de tror är rätt.
MEN: Föräldrar skall inte vara i skolan med sina barn!
Föräldrar är inte särskilt stöd
Om skolan genom anpassningar inte kan se till att skapa en miljö som eleven kan visats i så skall skolan utreda åtgärder i form av särskilt stöd för den eleven.
Dom ska inte säga till, eller ens acceptera, att föräldrarna ska vara i skolan som detta extra stöd!
Föräldrars uppgift är att vara föräldrar, skolans uppgift är att vara skola.
Att blanda dessa olika uppgifter blir bara ännu rörigare för eleven och dessutom är det oerhört svårt att få föräldern "ut ur skolan" utan att eleven då följer med och inte kommer tillbaka till skolan om inte föräldern gör det. Och då har man inte löst något.
Jag har inte sett ett enda exempel på när en förälders närvaro i skolan har löst något problem. Kortsiktigt kommer barnet kanske vara i skolan när föräldern är där - men långsiktigt så finns ju problemen kvar i skolan och de försvinner inte när föräldern gör det.
Aldrig? Det kan finnas situationer där man med sin föräldranärvaro kortsiktigt kanske kan lösa vissa delar av sitt barns problematik. Men detta tänker jag då måste vara utanför skolbyggnaden och med ett fokus på att barnet verkligen behöver detta för att överhuvudtaget komma till lärande, samt att man har en plan på hur det skall avvecklas.
Då kan jag tänka mig att en förälder följer med till lokalen där undervisningen sker och efter att ha varit med inne någon eller några gånger, efter ett tag väntar utanför medan undervisningen pågår. När det fungerar kan föräldern kanske gå iväg och handla under tiden som barnet är i undervisningslokalen.
Jag har full förståelse och känner stor empati med alla föräldrar som ser sin egen närvaro i skolan som en garant för att deras barn skall kunna vara i skolan. Men föräldranärvaron löser inte det systemfel som finns i många av våra skolor, den bara döljer det. Och det är inte bra för någon part, varken för skolan eller för barnet eller för föräldrarna. Skolan måste ta sitt ansvar och utreda behoven, identifiera problemen, och anpassa sin miljö och sin pedagogik tillsammans med föräldrarna.
Men inte med föräldrarna som lösning. Den äger skolan själv.
Comments